Nu har vi en sjukling här hemma igen, den här gången är det Lilla Fröken som åkt dit på lite feber och mycket hosta. Jag är imponerad att hon klarat sig så länge ändå, efter inskolning så brukar dom bli sjuka ganska fort, nu hann hon ju ändå komma in i dagislunket innan hon blev sjuk.
Här hemma har Sambon varit duktig å sett till att vi inte har några barn i sängen, han har hellre tagit en massa springnätter mellan rummen än att ha barnen i sängen och inte få sova alls. Jag har väl varit lite åt andra hållet men om han var villig att ta dom där springnätterna så "ok då".
Men när barnen är sjuka brukar det sticka till lite i mammahjärtat och jag vill gärna ha dom nära mig och eftersom deras förkylningar alltid täpper till deras luftvägar lite extra så vill jag liksom höra att dom andas. Så igår tiggde jag och bad lite om att få ha Lilla Fröken i sängen under natten och visst det var ok.
Som jag njöt... i fem minuter... efter tio minuters petande i ögat, klappande på huvudet, gnekande och tuggande på nappen så insåg jag snabbt värdet av att sambon kämpat med att få barnen att sova i sina sängar. Tur att man inte har en sprattelkuse i sängen varje natt!!
/Therese
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar