Första inlägget 2014

 

Bjuder härmed på årets suddigaste bild tagen med mobilen.

 

Jamen, då har vi tippat över kanten och hamnat på år 2014, det känns lite märkligt med tanke på att jag idag stod ute på GRÄSmattan och sparkade boll med Mellanbarnet, det är nog första gången som jag har gjort det i Januari någonsin. Men nån gång ska väl vara den första.

 

Den här ledigheten har varit väldigt välbehövlig och än har vi några dagar kvar innan allt återgår till det normala. Vi har haft sjukdomar från och med dag ett på ledigheten och det är inte över än, men som tur är så har vi kunnat vara hemma och bara slappa utan stress. Jag är den enda i familjen som *peppar, peppar* inte varit sjuk ännu. Över jul var det magsjuka med en kort paus på julafton så våra föräldrar vågade sig hit i alla fall men på kvällen blev sambon dålig igen.

 

Jag har tagit en suddig bild på bordet som vi inhandlade några dagar före jul. Som jag har längtat efter det här bordet. Stort och bra, när det är "normalstort" så får det plats med 4 stolar på vardera sida och "utfällt" bord ger totalt 14 sittplatser om man även använder kortsidorna! Kanon!

Stolarna hade jag tänkt inhandla på Ellos men det blev i stället Mios stolar av modell "Kajsa". Vi tyckte att dom var snyggare!

 

Höres



Semestertripp till Gävle

 

Eftersom vi inte ville spendera hela semestern hemma i vårt byggkaos så drog vi till Gävle en sväng. Där bodde vi mitt inne i stan på Clarion Hotell, det var kanon. Rummet var helt perfekt till oss fem. Min svägeska hade tipsat oss om hotellet på grund av att frukosten ska vara något utöver det vanliga, nu har vi inte bott på så många hotell tidigare så vi har inte så mycket att jämföra med, men frukosten var verkligen grym, det fanns verkligen ALLT!

Men det bästa av allt var att dom i anslutning till restaurangen valt att under sommaren använda ett rum som lekrum för barnen, det var kanon. Man placerade sig bara vid borden vid lekrummen så när barnen ätit klart så gick dom och lekte så kunde vi avsluta frukosten i lugn och ro! Varje morgon kom även en hund (utklädd människa) och hälsade och gjorde high five med barnen, det var verkligen uppskattat av Lilla Fröken!

 

Huvudmålet med resan var i alla fall Furuvik, vi är egentligen inte så imponerade av djurparker men vi bestämde oss för att ge Furuvik en chans och tur var väl det för Furuvik är mycket mer än bara en djurpark. Den största tiden spenderade vi på tivolit som dom har där.

 

Resterande tid i Gävle spenderades med att åka runt och bada och titta på alla otroligt vackra lägen och hus som finns där efter vattnet. Oj oj, vi såg många ställen vi gärna kunde bo på, lite långt till jobbet bara...

 

/T



Tillslut hittade vi sand

Men tillslut, efter mycket om och men... så fick vi tag på sanden. Vi började på Bauhaus, som hade slut, kollade sedan Byggmax som inte hade, sedan blev det K-rauta som var på tok för dyr, in på Plantagen... också dyr, sedan Blomsterlandet... dom hade 8 säckar kvar och tänkte inte ta hem mer förrän till våren!?! Vaddå, är sommaren slut nu... så vi trodde det var kört, tills jag idag svängde in på Bauhaus igen och det var lycka när jag såg att dom fyllt på sitt lager.

Sambon och Mellanbarnet åkte sedan och köpte 30 st 20 kilos säckar... det räckte till halva, vi hade kunnat fått i lika mycket till men dom får börja med det där så får vi fylla på eftersom.

Barnen var i alla fall överlyckliga och har lekt i sandlådan hela dagen.

/T

P.S Nu kan jag stryka "Sandlåda till barnen" från min att göra lista... wohoo!



Sambons bästa vän

 

Man skulle kunna tro att det är jag som är sambons bästa vän... men det verkar som jag har fått konkurrens, av det här smarta verktyget. Men jag måste ju hålla med om att det var en fiffig uppfinning. Dom få riksdaler som denna lilla grej kostade ersätter all den tid man tjänar in tusen gånger om!

 

För er som inte vet vad det är så kallas verktyget "Hole in one" och finns på de flesta byggaffärer och i stället för att ödsla tid på att mäta och rita var eldosorna hamnar på väggskivorna som man sätter upp så använder man alltså denna, du behöver inte mäta ett smack utan du placerar bara en magnet i eldosan och sedan placerar du skivan där den ska vara, sedan letar man reda på magneten som finns i eldosan bakom skivan genom att söka med en motsvarande magnet. Sedan är det bara att borra hål med dosfräsen, hur simpelt som helst.

 

Verktyget har ju funnits på marknaden ett tag men det är första gången sambon använder den och han är såld!

Fungerar även på takdosor, man behöver bara en magnet som passar den dosan.

 

 

 



Eftersom sambon passade på att skaffa sig en ny bästa vän så ville jag självklart inte vara sämre så jag skaffade mig två nya vänner eftersom jag inte kunde bestämma mig för vilken färg jag ville ha ;)

 

Måste även visa en av mina andra bästa vänner. Den här fick jag i brevlådan när jag beställde färgpatroner till vår skrivare. Det är en liten låda men massor av bitsar till en skruvmejsel. Sambon hånade och dömde ut min kära "låda" när jag fick den, men i helgen när han behövde en liten, liten skruvmejsel hämtade jag min lilla "låda" med ett leende på läpparna... och se där... han fann det han sökte och kunde jobba vidare, men lådan är trots detta inte godkänd av sambon som tycker att det är ett "tramsverktyg".

 

Den här får man även användning av när barnen köper nya leksaker som försäljarna envisas med att skruva fast i kartongen som leksakerna ligger i med små, små, små skruvar!

Tilläggas bör att locket till bitsarna poppar upp när man trycker på en liten knapp... det ni ;)

 

/Therese



Även solen har sina fläckar...

 

Nu är vi ytterligare en bit påväg. Ovanför är en bild på härlig, tjock isolering i golvet på grabbarnas rum.

 

Som rubriken säger har alltså även solen sina fläckar. På den här bilden ligger alltså golvskivorna på plats. Ett vant "byggöga" ser redan här att det är något som inte stämmer. När vi hade lagt cirka 6-7 golvskivor upptäcker jag något som resulterar i ett samtal till min bror som har en byggfirma, det samtalet låter ungefär så här:

 

Jag: Vi håller på att lägga golvskivor i grabbarnas rum.

Bror: Mmmm

Jag: Alltså... vad händer om man skulle råka lägga golvskivorna åt fel håll?

Bror: Hahaha... "Denna sida ner"

Jag: Hrm, precis...

Bror: Nä, det är ingen större fara, det är svårare att få skarvarna riktigt tätt och om du ska lägga matta så måste du spackla golvet först.

 

Bror sa i alla fall en tröstande mening innan vi avslutade samtalet: "Ni är inte dom första som gjort det..."

Man kan ju fundera på om vi verkligen byggt ett hus tidigare... så jäv.. orutinerat!! Till vårt försvar så har vi aldrig lagt golvskivor då vi hade en enplanare tidigare, men man kan ju fundera på om man inte kan läsa.

Liiite chockad jag blev när jag fick syn på texten på skivan när sambon kapade... "Denna sida ner"... Kan det bli tydligare?

 

Först var jag beredd att slita upp skiten och börja om, men eftersom vi hade måttat in hålen för elen redan och lagt den golvskivan + en massa andra skivor och att det egentligen inte skapar något problem för oss då vi inte ska lägga matta i det här rummet så fick mitt pedantiska jag överleva tanken att nästa som kommer bo i det här huset och vill byta golv kommer att se vår pinsamma miss.

 

Däremot klarade jag inte av att texten hånade oss varje gång vi la en golvskiva så jag var tvungen att rätta till det.

 

Innan vi skulle börja lägga golvskivorna funderade jag och sambon om det fanns något "upp" och "ner" på skivorna. Vi båda kunde dra oss till minnes att när vi sett golvskivor monterade så har vi sett att texten på golvskivorna ligger uppåt, men det måste uppenbarligen ha varit fel eftersom det blev fel för oss... tills jag hittade denna texten på en gammal golvskiva (se nedan), alltså har det tidigare på skivor stått "Denna sida upp". Hur ska dom ha det?! ;)

 

Nä, eftersom ingen större skada är skedd med detta så är det bara att skratta åt det som hänt och gå vidare, vi lär ju inte göra om samma sak igen... förhoppningsvis...

 

/Therese



Även björnen vaknar tillslut!

 

Jo, tillslut vaknar ju även björnen ur sitt ide... vet inte riktigt vad som händer, blev bara less på vintern ett tag och gick i ide, men nu har jag vaknat, i alla fall idag, så att jag kan skriva ett stackars inlägg.

 

Även om jag gått i bloggide så har det ändå hänt lite här hemma, om än inte i den fart jag önskat mig men man kan ju inte få allt ;)

 

Här ovanför är bilder på grabbarnas rum, det är alltså två olika rum som har en öppning mellan sig så att det har varit ett stort, långsmalt rum. Tanken är alltså att dela det här rummet igen så att dom får varsitt eget rum på cirka 10 kvm, ja större än så blir det tyvärr inte.

 

Vart är vi nu då i renoveringen, jo, vi har rivit bort gips på väggarna och spånskivorna i golvet. Innerväggar och mellanbjälklag var totalt tomt på isolering, inte konstigt att det låter som om grabbarna håller på att komma genom golvet när dom leker där uppe, det blir som en ekande låda utan isolering men det ska vi ändra på.

Nu har vi alltså hjälpt till att staga upp takstolarna lite då dom gick att "rucka" på ganska lätt vilket gav ifrån sig ett knarrande ljud men nu är dom stabila och "knarrfria", vi håller även precis på att lägga klart isoleringen i golvet vilket blev så mycket som 240mm tjockt, det måste väl banne mig dämpa ljudet när barnen leker på övervåningen, annars blir jag förvånad.

 

Sambon är precis iväg och köper lite lunch, de sista två säckarna med isolering och sedan inhandlar han även golvspånskiva som ska läggas... snart har vi ett golv igen!!

 

Sovindelningen under den här renoveringsperioden ser ut som följande just nu, grabbarna sover i vår dubbelsäng i vårt rum uppe, Lilla Fröken har kvar sitt rum och sin säng så hon lever lyxigast och jag och Sambon bor i vår dagbädd på nedervåningen, det har gått bra faktiskt för vi har ju haft det så här ett tag nu, törs inte säga hur länge då jag egentligen hade planerat att projektet skulle ta endast en månad... MOHAHAHAHAA, vad fel jag hade, men jag får skylla på att vi har haft alldeles för mycket att göra med företaget!

 

På återseende, snart... hoppas jag...

Sprattelkuse i sängen

Nu har vi en sjukling här hemma igen, den här gången är det Lilla Fröken som åkt dit på lite feber och mycket hosta. Jag är imponerad att hon klarat sig så länge ändå, efter inskolning så brukar dom bli sjuka ganska fort, nu hann hon ju ändå komma in i dagislunket innan hon blev sjuk.

Här hemma har Sambon varit duktig å sett till att vi inte har några barn i sängen, han har hellre tagit en massa springnätter mellan rummen än att ha barnen i sängen och inte få sova alls. Jag har väl varit lite åt andra hållet men om han var villig att ta dom där springnätterna så "ok då".

Men när barnen är sjuka brukar det sticka till lite i mammahjärtat och jag vill gärna ha dom nära mig och eftersom deras förkylningar alltid täpper till deras luftvägar lite extra så vill jag liksom höra att dom andas. Så igår tiggde jag och bad lite om att få ha Lilla Fröken i sängen under natten och visst det var ok.

Som jag njöt... i fem minuter... efter tio minuters petande i ögat, klappande på huvudet, gnekande och tuggande på nappen så insåg jag snabbt värdet av att sambon kämpat med att få barnen att sova i sina sängar. Tur att man inte har en sprattelkuse i sängen varje natt!!

/Therese



Nu vill jag bara vila!!

 

 

 

 

Ja tack, jag skulle bara vilja sätta mig ner på den här stolen och bara vila...

 

Januari 2013 har minst sagt tagit musten ur mig, det har varit en hektisk månad. Jag har gått från föräldraledighet till att börja jobba och i samband med det så var det en veckas inskolning för Lilla Fröken och efter den pärsen har sjukdomar, tandläkarbesök, besiktningstider på bil och hus, husköp, husförsäljning varvats samtidigt som jag och sambon har MASSOR att göra på företaget just nu så jag är helt slut, ja sambon också för den delen! Egentligen kanske det inte är kroppen som är mest slut utan jag tror det är huvudet, allt som ska kommas ihåg och allt som ska göras.

 

Nu hoppas jag att det mesta är avklarat så att jag kan fokusera helt på jobbet och att sjukdomarna håller sig lååååångt borta ett tag framöver... peppar, peppar... (på Mellanbarnets dagis kräktes en pojke precis när jag hämtade Mellanbarnet så jag hoppas INTE att magsjukan tar om igen).

 

Nä, nu ska jag sätta mig i soffan och VILA och njuta av säsongsstarten av Familjen Annorlunda för det finns ju faktiskt dom som har det liiiiite mer hektiskt än vad vi har ;)

 

/Therese

 

 

 

 



Ja, tack!

Bild lånad från Ellos.

 

 

Istället för att vara en duktig tjej och göra det jag borde göra, dvs. skissa på en bygglovsritning (TRÅKIGT!) så scannar jag av nätet och drömmer mig bort efter nya möbler (självdiciplin?! vad är det)!

 

De här stolarna har jag varit sugen på länge och som jag skrivit tidigare så har jag försatt mig själv i ett köpstopp tills vi vet hur rumsindelningen ska se ut här hemma, men... den här möbeln VET jag att den kommer att få plats så jag funderar på om jag ska ta och häva köpstoppet tillfälligt ;)

 

I alla fall så vill jag ha ett STORT köksbord (som jag inte riktigt vet hur det kommer att se ut än) och sedan 8 st sånna här stolar. Kommer bli kalas!!! Hoppas sambon kommer dela min åsikt bara :)

 

/Therese

 





Magsjukan is back!

 

 

Det har inte varit många soltimmar den här vintern, just därför blir jag så himla glad i kroppen när det kommer lite sol. Idag har varit en sån dag, lagom kallt och massor med sol. Det känns så underbart och man känner hur vårkänslorna bubblar fram (trots att det fortfarande bara är januari).

 

Nu är magsjukan tillbaka hos oss. När Mellanbarnet hade det så proppade vi andra i oss vitpepparkorn, och peppar, peppar... så klarade vi oss faktiskt. Dom säger ju att tron överträffar det mesta!

 

Men nu har den slagit till igen, idag var det sambon som blev däckad. Jag kan inte förstå varför barnen klarar av magsjukorna så enkelt. Dom springer och kräks mellan lekarna och verkar inte direkt tagen av situationen, medan vi vuxna blir som små varelser som är helt övertygad om att världen håller på att gå under och kan knappt kliva ur sängen. I det stadiet har alltså sambon varit i idag och jag fortsätter att trycka i mig vitpeppar i hopp om att slippa magsjukan då det är bland det värsta jag vet!!

 

/Therese

 



Nu är första dagen avklarad

 

Idag var det då dags för Lilla Fröken att vara utan mamma på dagis. Är det någonting som jag gärna skulle lämna över till sambon så är det att lämna barnen på skola och dagis, jag gillar det INTE, speciellt inte om dom inte vill vara där.

 

Det började bra med Lilla Fröken, hon skrattade glatt när jag plockat ut henne ur bilen och bar henne på armen in till dagis. Självklart tycker hon att det är kul, det händer en massa saker och det är många barn, men det är ju kul så länge mamma är med... Idag blev hon lurad, stackaren... Jag klädde av henne precis som vanligt och laddade med snuttetäcke och napp och jag är en sån som vill göra pinan kort så det var "Nu ska du få vara med fröken så kommer mamma sen, vinkelivink, syns sen" med den absolut gladaste rösten jag kunde plocka fram och visade henne ett strålande leende som skulle förmedla att "Det här är ingen fara".

 

Lilla Fröken placerades förvånad i frökens famn varpå hennes glada lilla ansikte förvreds till en grimas och sedan kom gallskriket. PANG så gick dagisdörren igen och jag var på väg därifrån. Om det är någonting jag har lärt mig efter att lämna tre barn på dagis så är det att i den här åldern (1 år och 4 månader) så spelar det ingen roll hur mycket jag lirkar och försöker få barnets fokus på något annat så fungerar det ändå inte. Jag MÅSTE säga Hejdå så att dom vet att jag går, dom MÅSTE se att jag går ut genom dörren så att dom inte springer och letar mig inne på dagis och som sagt i den här åldern så blir det tyvärr bäst så här.

 

Det är annat när det gäller Mellanbarnet som är 5, snart 6. När han lämnas och är lessen så kan man prata med han, krama han och förklara läget så brukar det vara ok efter en stund.

 

Eftersom det är världens bästa personal på Lilla Frökens förskola och eftersom dom vet vilken separationsångest jag har så ringde dom mig efter cirka 30 minuter och berättade att det gått jättebra! TACK!! Då kunde jag fortsätta min första arbetsdag med liiiite lättare hjärta.

 

När jag hämtade Lilla Fröken så satt hon och hade precis ätit mellis med nappen i munnen och snutten i handen och när hon såg mig så brast hon ut i gråt. När man inte är van att bli lämnad, hur ska man då veta att den som lämnar en kommer tillbaka?! Och lättnaden när den som lämnat gör det går nog inte att beskriva. Personalen berättade att det hade gått otroligt bra, det var bara i början som hon hade det jobbigt sedan hade hon tytt sig till dom under dagen och efter sovet hade hon blivit lessen igen men det hade gått över fort. UNDERBART!

 

Kvällen trodde man skulle sluta i gråt efter en jobbig dagisdag men den slutade med världens gladaste och piggaste lilla tös som verkade väldigt nöjd med livet. HÄRLIGT!

 

Å som grädde på moset så fick jag den här lappen av Storebror idag. Älskade unge!!

Den är placerad framför datorn och jag blir lika varm i hjärtat varje gång jag tittar på den!

 

/Therese