Semestertripp till Gävle

 

Eftersom vi inte ville spendera hela semestern hemma i vårt byggkaos så drog vi till Gävle en sväng. Där bodde vi mitt inne i stan på Clarion Hotell, det var kanon. Rummet var helt perfekt till oss fem. Min svägeska hade tipsat oss om hotellet på grund av att frukosten ska vara något utöver det vanliga, nu har vi inte bott på så många hotell tidigare så vi har inte så mycket att jämföra med, men frukosten var verkligen grym, det fanns verkligen ALLT!

Men det bästa av allt var att dom i anslutning till restaurangen valt att under sommaren använda ett rum som lekrum för barnen, det var kanon. Man placerade sig bara vid borden vid lekrummen så när barnen ätit klart så gick dom och lekte så kunde vi avsluta frukosten i lugn och ro! Varje morgon kom även en hund (utklädd människa) och hälsade och gjorde high five med barnen, det var verkligen uppskattat av Lilla Fröken!

 

Huvudmålet med resan var i alla fall Furuvik, vi är egentligen inte så imponerade av djurparker men vi bestämde oss för att ge Furuvik en chans och tur var väl det för Furuvik är mycket mer än bara en djurpark. Den största tiden spenderade vi på tivolit som dom har där.

 

Resterande tid i Gävle spenderades med att åka runt och bada och titta på alla otroligt vackra lägen och hus som finns där efter vattnet. Oj oj, vi såg många ställen vi gärna kunde bo på, lite långt till jobbet bara...

 

/T



Tillslut hittade vi sand

Men tillslut, efter mycket om och men... så fick vi tag på sanden. Vi började på Bauhaus, som hade slut, kollade sedan Byggmax som inte hade, sedan blev det K-rauta som var på tok för dyr, in på Plantagen... också dyr, sedan Blomsterlandet... dom hade 8 säckar kvar och tänkte inte ta hem mer förrän till våren!?! Vaddå, är sommaren slut nu... så vi trodde det var kört, tills jag idag svängde in på Bauhaus igen och det var lycka när jag såg att dom fyllt på sitt lager.

Sambon och Mellanbarnet åkte sedan och köpte 30 st 20 kilos säckar... det räckte till halva, vi hade kunnat fått i lika mycket till men dom får börja med det där så får vi fylla på eftersom.

Barnen var i alla fall överlyckliga och har lekt i sandlådan hela dagen.

/T

P.S Nu kan jag stryka "Sandlåda till barnen" från min att göra lista... wohoo!



Ett litet sidoprojekt

 

Drog igång med ett litet sidoprojekt idag då det ändå var så fint väder. Barnen är i behov av en ny sandlåda, dels för att den vi har är alldeles för liten för tre vildar, dels för att det inte finns någon sand kvar i den lilla sandlådan och även för att den lilla sandlådan håller på att ruttna sönder!

 

Så nu äntligen tog vi tag i det med ett besök på Bauhaus för att inhandla det som behövdes, vi valde att köra med tryckat då det är tänkt att sandlådan ska stå emot väder och vind i ett antal år.

 

Så nu har barnen en sandlåda på 2,20m x 2,20m, stor och härlig, det enda problemet är att den saknar det viktigaste... det var nämligen slut på sand... och vi lär ju behöva ett antal säckar... Ska bli spännande att se hur länge vi kommer att ha en tom sandlåda i trädgården. Lilla Fröken var nöjd i alla fall, hon trodde hon hade fått en lekhage som hon sprang runt, runt i som en vilde!

 

/T



Även björnen vaknar tillslut!

 

Jo, tillslut vaknar ju även björnen ur sitt ide... vet inte riktigt vad som händer, blev bara less på vintern ett tag och gick i ide, men nu har jag vaknat, i alla fall idag, så att jag kan skriva ett stackars inlägg.

 

Även om jag gått i bloggide så har det ändå hänt lite här hemma, om än inte i den fart jag önskat mig men man kan ju inte få allt ;)

 

Här ovanför är bilder på grabbarnas rum, det är alltså två olika rum som har en öppning mellan sig så att det har varit ett stort, långsmalt rum. Tanken är alltså att dela det här rummet igen så att dom får varsitt eget rum på cirka 10 kvm, ja större än så blir det tyvärr inte.

 

Vart är vi nu då i renoveringen, jo, vi har rivit bort gips på väggarna och spånskivorna i golvet. Innerväggar och mellanbjälklag var totalt tomt på isolering, inte konstigt att det låter som om grabbarna håller på att komma genom golvet när dom leker där uppe, det blir som en ekande låda utan isolering men det ska vi ändra på.

Nu har vi alltså hjälpt till att staga upp takstolarna lite då dom gick att "rucka" på ganska lätt vilket gav ifrån sig ett knarrande ljud men nu är dom stabila och "knarrfria", vi håller även precis på att lägga klart isoleringen i golvet vilket blev så mycket som 240mm tjockt, det måste väl banne mig dämpa ljudet när barnen leker på övervåningen, annars blir jag förvånad.

 

Sambon är precis iväg och köper lite lunch, de sista två säckarna med isolering och sedan inhandlar han även golvspånskiva som ska läggas... snart har vi ett golv igen!!

 

Sovindelningen under den här renoveringsperioden ser ut som följande just nu, grabbarna sover i vår dubbelsäng i vårt rum uppe, Lilla Fröken har kvar sitt rum och sin säng så hon lever lyxigast och jag och Sambon bor i vår dagbädd på nedervåningen, det har gått bra faktiskt för vi har ju haft det så här ett tag nu, törs inte säga hur länge då jag egentligen hade planerat att projektet skulle ta endast en månad... MOHAHAHAHAA, vad fel jag hade, men jag får skylla på att vi har haft alldeles för mycket att göra med företaget!

 

På återseende, snart... hoppas jag...

Sprattelkuse i sängen

Nu har vi en sjukling här hemma igen, den här gången är det Lilla Fröken som åkt dit på lite feber och mycket hosta. Jag är imponerad att hon klarat sig så länge ändå, efter inskolning så brukar dom bli sjuka ganska fort, nu hann hon ju ändå komma in i dagislunket innan hon blev sjuk.

Här hemma har Sambon varit duktig å sett till att vi inte har några barn i sängen, han har hellre tagit en massa springnätter mellan rummen än att ha barnen i sängen och inte få sova alls. Jag har väl varit lite åt andra hållet men om han var villig att ta dom där springnätterna så "ok då".

Men när barnen är sjuka brukar det sticka till lite i mammahjärtat och jag vill gärna ha dom nära mig och eftersom deras förkylningar alltid täpper till deras luftvägar lite extra så vill jag liksom höra att dom andas. Så igår tiggde jag och bad lite om att få ha Lilla Fröken i sängen under natten och visst det var ok.

Som jag njöt... i fem minuter... efter tio minuters petande i ögat, klappande på huvudet, gnekande och tuggande på nappen så insåg jag snabbt värdet av att sambon kämpat med att få barnen att sova i sina sängar. Tur att man inte har en sprattelkuse i sängen varje natt!!

/Therese



Nu vill jag bara vila!!

 

 

 

 

Ja tack, jag skulle bara vilja sätta mig ner på den här stolen och bara vila...

 

Januari 2013 har minst sagt tagit musten ur mig, det har varit en hektisk månad. Jag har gått från föräldraledighet till att börja jobba och i samband med det så var det en veckas inskolning för Lilla Fröken och efter den pärsen har sjukdomar, tandläkarbesök, besiktningstider på bil och hus, husköp, husförsäljning varvats samtidigt som jag och sambon har MASSOR att göra på företaget just nu så jag är helt slut, ja sambon också för den delen! Egentligen kanske det inte är kroppen som är mest slut utan jag tror det är huvudet, allt som ska kommas ihåg och allt som ska göras.

 

Nu hoppas jag att det mesta är avklarat så att jag kan fokusera helt på jobbet och att sjukdomarna håller sig lååååångt borta ett tag framöver... peppar, peppar... (på Mellanbarnets dagis kräktes en pojke precis när jag hämtade Mellanbarnet så jag hoppas INTE att magsjukan tar om igen).

 

Nä, nu ska jag sätta mig i soffan och VILA och njuta av säsongsstarten av Familjen Annorlunda för det finns ju faktiskt dom som har det liiiiite mer hektiskt än vad vi har ;)

 

/Therese

 

 

 

 



Nu är första dagen avklarad

 

Idag var det då dags för Lilla Fröken att vara utan mamma på dagis. Är det någonting som jag gärna skulle lämna över till sambon så är det att lämna barnen på skola och dagis, jag gillar det INTE, speciellt inte om dom inte vill vara där.

 

Det började bra med Lilla Fröken, hon skrattade glatt när jag plockat ut henne ur bilen och bar henne på armen in till dagis. Självklart tycker hon att det är kul, det händer en massa saker och det är många barn, men det är ju kul så länge mamma är med... Idag blev hon lurad, stackaren... Jag klädde av henne precis som vanligt och laddade med snuttetäcke och napp och jag är en sån som vill göra pinan kort så det var "Nu ska du få vara med fröken så kommer mamma sen, vinkelivink, syns sen" med den absolut gladaste rösten jag kunde plocka fram och visade henne ett strålande leende som skulle förmedla att "Det här är ingen fara".

 

Lilla Fröken placerades förvånad i frökens famn varpå hennes glada lilla ansikte förvreds till en grimas och sedan kom gallskriket. PANG så gick dagisdörren igen och jag var på väg därifrån. Om det är någonting jag har lärt mig efter att lämna tre barn på dagis så är det att i den här åldern (1 år och 4 månader) så spelar det ingen roll hur mycket jag lirkar och försöker få barnets fokus på något annat så fungerar det ändå inte. Jag MÅSTE säga Hejdå så att dom vet att jag går, dom MÅSTE se att jag går ut genom dörren så att dom inte springer och letar mig inne på dagis och som sagt i den här åldern så blir det tyvärr bäst så här.

 

Det är annat när det gäller Mellanbarnet som är 5, snart 6. När han lämnas och är lessen så kan man prata med han, krama han och förklara läget så brukar det vara ok efter en stund.

 

Eftersom det är världens bästa personal på Lilla Frökens förskola och eftersom dom vet vilken separationsångest jag har så ringde dom mig efter cirka 30 minuter och berättade att det gått jättebra! TACK!! Då kunde jag fortsätta min första arbetsdag med liiiite lättare hjärta.

 

När jag hämtade Lilla Fröken så satt hon och hade precis ätit mellis med nappen i munnen och snutten i handen och när hon såg mig så brast hon ut i gråt. När man inte är van att bli lämnad, hur ska man då veta att den som lämnar en kommer tillbaka?! Och lättnaden när den som lämnat gör det går nog inte att beskriva. Personalen berättade att det hade gått otroligt bra, det var bara i början som hon hade det jobbigt sedan hade hon tytt sig till dom under dagen och efter sovet hade hon blivit lessen igen men det hade gått över fort. UNDERBART!

 

Kvällen trodde man skulle sluta i gråt efter en jobbig dagisdag men den slutade med världens gladaste och piggaste lilla tös som verkade väldigt nöjd med livet. HÄRLIGT!

 

Å som grädde på moset så fick jag den här lappen av Storebror idag. Älskade unge!!

Den är placerad framför datorn och jag blir lika varm i hjärtat varje gång jag tittar på den!

 

/Therese

 



Nu är det vårat!

Idag känns det sååååååå härligt för idag köpte vi huset som vi har "provbott" i. Vi har bott här i cirka 5 månader nu men det är lite speciellt när man inte äger huset som man bor i. Man känner sig som en inneboende så just därför kändes det sååååå härligt att låsa upp dörren till huset idag och känna "Nu är det vårat".

Lilla Fröken hade sin sista inskolningsdag idag och det kändes som om hon börjar bli varm i kläderna nu och jag har fullt förtroende för personalen som är helt underbara med barnen så trots pirr i magen inför i morgon så känns det ändå helt ok.

Dom här härliga tulpanderna kunde jag inte låta bli igår när jag var och inhandlade några nya byxor, det var verkligen dags för det nu och jag kan som vanligt inte traska förbi en blomsteraffär utan att titta in en sväng och då fick jag med mig som här raringarna hem!

/Therese



Magsjuka is in the house!

 

Igår fick vi veta att 9 barn hade insjuknat i magsjuka på Mellanbarnets avdelning på hans förskola och det var även barn på de andra avdelningarna som var magsjuka. 9 barn på en avdelning, samma dag (!!!) jag har aldrig hört nått liknande. Det brukar ju komma eftersom men att så många insjuknar samtidigt måste vara ovanligt.

 

Det var bara hem och kurera sig med vitpepparkorn. Som vi trott så klarade sig tyvärr inte Mellanbarnet utan när vi hade lagt oss kom han flera gånger och sa att han ville kräkas och tillslut så kom det. Vi hade förväntat oss en orolig natt hos Mellanbarnet men han sov igenom hela natten utan problem och nu på morgonen mådde han bra så det verkar vara en väldigt lindrig magsjuka, jag börjar fundera om det kan ha varit nått knas med maten eftersom det kom så plötsligt och gick över lika fort.

 

En magsjuk bror innebar för Lilla Fröken att hon fick stanna hemma från sin inskolning idag då dom vill undvika smitta på hennes förskola. Men det tror jag kan vara bra. Det var egentligen tänkt att jag skulle lämna henne själv på måndag men nu blir det förskjutet en dag och det kan vara bra att jag är med en dag efter helgen och sedan får hon prova att vara själv på tisdag i stället.

 

Inskolningen har annars gått bra, igår var hon väldigt mammig, jag kunde inte ens gå på toaletten så hon börjar nog inse vad som ska hända, hon ser ju sina bröder bli lämnade varje dag. Men det är jättebra personal som hela tiden delar på sig så att dom är med barnen hela tiden så jag tror inte att det kan bli bättre. Men självklart kommer det att bli jobbigt att lämna henne om hon är lessen.

 

Nu är det i alla fall fredag och då blir det fredagsmys! Vi turas om här hemma att välja nått gott som ska göras på fredagkväll och det kan vara allt från lax- eller skagenbakelser, till tårtor till... ja, i stort sett vad som helst!!

 

MUMS!

 

/Therese



Liten blir större!

 

 

 

Dom senaste dagarna har jag kämpat med att försöka efterleva ett av mina 10 budord:

 

 

Sluta oroa dig över framtiden och vad som kan hända.

Folk oroar sig gråhåriga över läskiga saker som aldrig händer.

 

 

Det är nämligen så att idag var det Lilla Frökens första inskolningsdag på föskolan, min föräldraledighet är alltså slut. I flera dagar, till och med veckor och månader har jag bävat inför den här dagen. Det har liskom varit en nedräkning hela tiden, "nu är det bara 3 månader kvar", "nu är det bara 1 månad kvar", "nu är det bara 1 vecka kvar" osv.

 

Såååå dumt, jag har oroat bort en massa vekor och sett till att ge mig själv gråa hårstrån (jo, jag har nog sett att dom börjat poppa upp när jag tittar mig i spegeln).

 

Nu är alltså dagen D här och trots att separationsångesten skriker i kroppen på mig så ska jag fixa det här. Första dagen (timmen) gick i alla fall galant, i morgon ska vi vara lite längre och jag är med hela veckan och nästa vecka är det dags att lämna Lilla Fröken själv.

 

Lilla Fröken hittade en ny kompis, eller ja, kompis och kompis vet jag väl inte om jag ska kalla den lilla busungen som kastade klossar på Lilla Fröken och slet av henne varenda leksak som hon hittade, men Lilla Fröken tyckte tydligen att det var en bra kompis för hon följde varje steg den lilla busungen tog.

 

Ska bli spännande att se vad som händer i morgon. Viktigast av allt är i alla fall att det verkar vara bra personal och det är A och O när jag lämnar mina barn!!!

 

 

"Kan själv!"

 

Det som kan göras med lätthet för vissa kan vara en stor svårighet för andra.
 

Lilla Fröken har kommit i den åldern då hon anser att hon "Kan Själv" och med sina fulla rättighet förstås. För om hon inte får testa och prova om hon "kan själv" så utvecklas hon inte.
 

Jag kommer ihåg Storebror när han runt den här åldern (kanske lite mindre), blev så arg när det inte fungerade. Trots att han var en extremt lugn kille så visade han humör då någonting inte gick hans väg och allt skulle fungera på en gång. Lilla Fröken har inte riktigt samma temperament (det kan dock ändras fort). Storebror älskade att sätta locken på grytorna men när det inte gick så tjongade han iväg dom runt hela rummet med arga skrik.
 

Mellanbarnet som varit den "vildaste" och "tuffaste" i barnaskaran (men som nu infunnit ett lugn) ansåg inte att man ens skulle bemöda sig med att sätta lock på grytor eller stapla toalettpapper som Storebror älskade att göra, nej, han satt hela dagen och slet i mammas (mina) stackars blommor (som har ärr av det än idag). När jag sa "Aja baja" slutade han för en sekund, tittade på mig, log brett och ryckte sedan vidare i blommorna. Det är Mellanbarnet det, men han gör allt med glimten i ögat så det går inte att vara allvarligt arg på honom. Vi är övertygade att han kommer att glida på ett bananskal genom livet då han kan charma sig förbi det mesta.
 

Men nu var det Lilla Fröken som testade sina färdigheter genom att ta på sig sina nya, fina skor... och hon lyckades tillslut (med liiiiiiite hjälp från mamma).
 

/Therese



Hejdå julen, vi ses igen nästa år!

 

 

Jag ÄLSKAR verkligen julen, i alla fall före julafton... efter julafton vill jag plocka bort allt så fort som möjligt. Redan den 27:e var jag villig att plocka undan allt men min kära sambo tyckte att jag kunde lugna mig någon dag till, men igår var det dags, då pallade jag inte längre.

 

Så nu är den fina ljuskransen i köksfönstret nedpackad och även den gamla kyrkan där fönsterna har petats sönder av små barnhänder varje år i sju års tid nu. Lilla Fröken passade även på att peta lös korset på kyrktaket. Jag får se om kyrkan får lite mer kärlek och omvårdnad av mig nästa år, kanske lite ny färg och nya fönster...

 

Så nu är det bara att längta tills julsakerna ska fram igen, om 11 månader, men förhoppningsvis ska det hända en hel del annat kul under 2013 som vi kan längta till först!

 

/Therese

 

 



Gott Nytt År!



 

 

Nytt År och Nya Påhitt, spännande!!

Ett av påhitten är ju den här bloggen, vad har jag nu gett mig in i...

 

Nyårsafton firades i lugn och ro här hemma med familjen, vi brukar ha en lugn familjedag eftersom det oftast har varit en hel del rörelse över julen och dagarna efter så det är skönt att landa i soffan på nyår, men vi brukar ändå klä oss fint och göra nått gott, det ska ju ändå kännas att det är något speciellt.

 

Jag är väl inte den där mamman som brukar klä min lilla tös i sockersöta prinsessklänningar, men när jag var ute och handlade kläder till Lilla Fröken som hon kunde ha på sig på julafton och juldagen så kunde jag inte motstå den här ybersöta prinsessklänningen på KappAhl. Den kanske egentligen inte passar julen utan mer ett bröllop, men jag kunde inte motstå den (trots att jag redan hade 2 inhandlade klänningar i påsen) så Lilla Fröken hade den både på Julafton och på Nyårsafton.

 

 

Nyårmeny

 

Förrätt:

Tacotubs med skaldjur

 

Huvudrätt:

Timjanstekt fläskfilé med ugnsstekt potatis
(den här rätten har vi nog ätit 4 år i rad på nyår nu tror jag)

 

Efterrätt:

Vaniljpannacotta med hallon

 

 

När tid finns ska jag lägga in receptet på både förrätten och huvudrätten då båda är gudomliga, ja även efterrätten för den delen, men jag fuskar med gelésocker när jag gör den.

 

Nu ser jag fram emot vad 2013 har att erbjuda!

 

/Therese

 

 

EDIT: Nu har jag lagt ut receptet för huvudrätten, klicka här så kommer du dit.