Dom senaste dagarna har jag kämpat med att försöka efterleva ett av mina 10 budord:
Sluta oroa dig över framtiden och vad som kan hända.
Folk oroar sig gråhåriga över läskiga saker som aldrig händer.
Det är nämligen så att idag var det Lilla Frökens första inskolningsdag på föskolan, min föräldraledighet är alltså slut. I flera dagar, till och med veckor och månader har jag bävat inför den här dagen. Det har liskom varit en nedräkning hela tiden, "nu är det bara 3 månader kvar", "nu är det bara 1 månad kvar", "nu är det bara 1 vecka kvar" osv.
Såååå dumt, jag har oroat bort en massa vekor och sett till att ge mig själv gråa hårstrån (jo, jag har nog sett att dom börjat poppa upp när jag tittar mig i spegeln).
Nu är alltså dagen D här och trots att separationsångesten skriker i kroppen på mig så ska jag fixa det här. Första dagen (timmen) gick i alla fall galant, i morgon ska vi vara lite längre och jag är med hela veckan och nästa vecka är det dags att lämna Lilla Fröken själv.
Lilla Fröken hittade en ny kompis, eller ja, kompis och kompis vet jag väl inte om jag ska kalla den lilla busungen som kastade klossar på Lilla Fröken och slet av henne varenda leksak som hon hittade, men Lilla Fröken tyckte tydligen att det var en bra kompis för hon följde varje steg den lilla busungen tog.
Ska bli spännande att se vad som händer i morgon. Viktigast av allt är i alla fall att det verkar vara bra personal och det är A och O när jag lämnar mina barn!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar